Jag har riktigt konstiga drömmar. Inatt drömde jag att stan höll på att sprängas. Jag var ett litet barn. Och jag åkte runt i kloaker under brunnsparken och försökte gömma mig. Hela tiden tänkte jag på att jag önskade att när stan rasade, att jag ändå kunde andas. Stenarna fick gärna lägga sig på mig men om jag bara hade huvudet fritt så kanske jag kunde överleva. Sova en stund och sen vakna. Det var en läskig känsla iaf.

Tankade över bilderna på systemkameran idag. Det är allt från Tibro till Renoveringen. Självklart på Cäs med! =D



Jag ska snart masa mig ut till min ponny å åka och träna.