Det blev inget Varberg i lördags. Vi hamnade i Borås istället. Och det började trevligt...förfestade hos Moa å René. Men sen urartade det ganska rejält. Hatar att det var vi brudar som stod för det. Katrin stod för ambulansåkandet efter att hon blivit snorfull och svimmat på stationen. Moa var skitfull å spydde, väckte en halvdöd kille till liv genom lite dans(!?) och däckade sedan hemme med en hink på huvudet. Själv gjorde jag slut med min man i ett hastigt ögonblick och fick rätt mycket promenad i kroppen under natten! Min hälsporre är som bortblåst, undra om det verkligen var det jag hade..?