Är på himlans bra humör! En fika med gamla klassisar från gymnasiet gjorde min dag. Det är verkligen speciellt med gamla vänner som man tillbringat mycket tid med. Vi har knappt setts sen vi tog studenten 2005 å ändå är det bara att haka på där vi slutade senast. Det blir liksom aldrig konstigt eller obekvämt.
Är hemma hos mannen nu å fortsätter mitt filmredigerande. Tänkte även försöka skriva klart propositionen för en "gymkhana clear round" vi tänkte anordna på GFRK i februari.

Igår var det bio med Carro å Co. Vi såg Mammas Pojkar. Jisses, totalt ovärd film! Skumt att den ens går att se på bio..

Imon är det mycket som skall hinnas. Upp tidigt för en efterkontroll på besiktningen. Har 3 hästar som vill dressyra. Och så vill jag gärna hinna en sväng till gymmet. Var å tränade en sväng idag å fick nått så satans ont i huvudet efter. Det är nog straffet för att jag inte har tränat på typ tre veckor, likasåväl å komma igång igen!

Fick en ny gammal bild på Cäsen. Kvalitén är sådär man det är så skoj å se honom. Här ser han nästn lite biff ut. Fina fina lilla hjärtat!

Precis påbörjat sista arbetsdagen innan julledigheten. 43 bilar kvar att bygga idag å sen tänker jag inte titta åt en lastbil igen förrens den 7e januari. Har dragit på mig en dum förkylning men tänker inte låta den få svängrum nu innan ledigheten. Bara att bita ihop så går den nog över snart.

Igår blev jag ännu ett år äldre. Men det känns ändå helt okej. Blev väldigt glad av alla gratulationer! :)

Efter en kalashelg i Stockholm är man tillbaka i verkligheten å vardagen igen. Har börjat jobba dag igen. Känns jäkligt najs just nu men vet att jag kommer tröttna på att gå upp tidigt snart. Ett plus är att det blir frukost på sängen å julkalendern. Minus är att det är mörkt å immigt i bilen på morgonen, å vi alltid är för sena för å hinna vänta på bättre sikt vilket ibland medför en bilresa med livet som insats. Företaget var iallafall väldigt generösa med kompensation för att kvällsjobbet inte varade så länge som planerat.
Igår galopperade jag på TW för första gången sen operationen. Trodde inte det skulle kännas så märkvärdigt men det var verkligen som om nått släppte i mig. Nu kan jag på nått sätt sluta tänka så mycket å bara rida på som vanligt.

Idag är det lägenhetsvisning som står på agendan. Skall bli väldigt spännande! Så ska två av mina kärlekar motioneras oxå men det känns inte det minsta tungt när jag vet att mami vart världens bästa å mockat för alla hästarna.

Sitter äntligen på tåget mot Stockholm efter en kaotisk morgon! Tur att jag har världens bästa familj som räddar upp mig!
I helgen blir de god mat, shopping å party verkar det som! Hur najs som helst. Ska bli härligt att få tillbringa lite tid med Carro, var år å dar sen vi tillbringade en hel helg tillsammans.
Undrar hur statistiken på urspårning av tåg ser ut...?

Igår morse fick jag en för tidig födelsedagspresse av mannen. Fyller egentligen inte förrens om två veckor men han tyckte jag var i ett desperat behov av en ny extern hårddisk eftersom min gamla kraschade häromdagen. Verkar dessutom som att det går att rädda bilderna å filmerna på den gamla. Vääldigt glad tjej!
Bästa bästa älskling! ❤

Är så sjukt trött på att alltid behöva stressa! Jämt!
Är hemma från jobbet runt 01. Går nästan alltid å lägger mig direkt, men ibland är det svårt att somna om det vart mycket å göra såklart. Vaknar jag efter 8.00 drabbas jag av svår jävla ångest över hur jag ska hinna med dagens rutiner. Får ont i magen och blir allmänt grinig. På nått vänster hinner jag knappt sitta ner mer än fem minuter innan det är dax att åka till jobbet.
Idag var en ganska typisk dag. Slänga i en tvättmaskin. Ute i stallet 8.30. Göra kraffthinkar, göra höpåsar. Sitta på första hästen 9.15 (idag var det TW). Färdigriden 10.15. Pålle utsläppt i hagen 10.30. Mocka å fixa klart allt i stallet. 11.15 sitta på andra hästen (som idag var LB) 12.45 pålle 2 klar och utsläppt i hagen. In å käka, plocka ur tvättmaskinen, dammsuga lite. 13.30 sola. 14.00 innebandyträning. 15.15 duscha. 15.48 jobba. Å sen börjar det om igen imon. Idag fick jag dessutom lite hjälp av mami i stallet och jag hjälpte inte ens till med fordringar och utsläpp i hagarna. Dessutom hade jag "bara" två hästar att rida. Tragiskt liv - i know!
Har aldrig tyckt att det vart så jobbigt innan men nu har jag hållt på såhär i flera år å det känns nog ganska ohållbart. Stackars mina nära å kära som får stå ut med mitt humör. Det ser ut att bli en ljusning om ett par veckor. Och på vägen är det ju lite julledighet!
För det mesta är dom ändå värda besväret ❤